Om ni undrar varför jag helt plötsligt igår loggade ut var det för att något hemskt hände. Jag skulle gå till Humlans bur för att ge henne mat. Jag ser att hon inte ätit upp all gurkan så jag lyfter på huset och där ligger hon, helt stilla och livlös. Jag skriker till, för det som hade hänt var något som hände ofta i mina mardrömmar, så jag skrek och la mig på sängen och nöp mig flera gånger jätte hårt för att vakna men det gick inte. Mamma kom in och undrade vad som hade hänt. Jag bara grät och skrek, mamma trodde att jag hade slått mig. Just nu tycker jag väldigt synd om mig själv. För jag mår så dåligt för jag inte hade tittat till Humlan tidigare, jag tänkte att jag skulle ha mys dag med henne idag. Ush, men hon lever inte. Jag bara gråter och gråter, jag somnade gråtandes och jag vaknade med tårar i ögonen. Hatar när sånt här händer. Nästan så man vill köpa en sköldpadda som inte dör föränns om 70 år, men då är man nog ännu mer fäst vid den. Men grejen är det att jag vill ju ha ett till husdjur nu, men jag känner mig så dum. Kan inte förstå att det är på riktigt, har fortfarande inte kommit på det och jag tror fortfarande att detta är en dröm. Det måste det ju va, det kan inte vara sant.  Jag älskade henne! Men jag ville ha ett bättre slut på det hela och iallafall fått säga hejdå.

R.I.P Humlan
* 2004
┼ 2009
Du är nu på marsvinens gröna ängar och du har den godaste paprikan. Din saknad här ifrån mig på jorden går inte att beskriva, jag älskar dig och det har jag alltid gjort det vill jag att du ska veta.
Du kommer alltid ha en bit av mitt hjärta, och du är fortfarande en i familjen.