Jag tänker aldrig mer tycka att jag är dålig eller ful, jag må ha dåliga dagar, jag må va en hemsk
person ibland, och ja må göra dåliga val, men faktum är att det är mänskligt!
 Men det är inte nog för att JAG, jag som fått gåvan av liv, ska sitta och trycka ner mig själv,
som en jävla jubelidiot. Jag kan ju inte själv agera så som jag avskyr att andra gör.
 Hur kan jag hata de som trycker ner andra, om jag själv trycker ner mig själv?
 Så, nej. Jag tänker aldrig mer tycka illa om mig själv. Det överlåter
jag till andra. Det är inte mitt jobb. Mitt jobb är att se till att jag mår bra och är glad och
blir the best I can be. Jag är trött på att se hur jag själv bryter ner mitt eget tempel och
krossar mig själv med stilettklackar. Jag är varken ful, dum, eller oduglig, och det vet jag.

Och samma sak vet du om dig själv. Du är inte värdelös eller grotesk. Och om någon tycker
det om dig, fine. Men du själv – du vet bättre. Det är patetiskt att sitta och leta fel på sig själv
och hindra sig från att må bra. Det är patetiskt att åla sig i självömkan och tacka nej till andras
ärliga komplimanger. Det är rent ut sagt patetiskt att hata sig själv. För det är bara på låtsas.
Varför säger jag så? Jo, för att du vet bättre och kan bättre. Du kan välja att må bra. Och
för de som hatar sig själv låter det som ett skämt och en omöjlighet, men det är inte omöjligt!
Jag menar inte att du är patetisk som tycker illa om dig själv, men beteendet är patetiskt i sig
eftersom att du själv har skapat dina dåliga tankar, vilka du faktiskt kan träna bort. Det vet jag,
eftersom att jag själv haft ett patetiskt beteende som fått mig att överväga död och liv.

Hade du varit ensam på jorden, så hade du inte satt dig vid en spegel och grinat för ditt utseende.
Och du föddes inte heller för att Bertil på andra sidan gatan som alltid klagar över dina öron skulle tycka om dig.
Du föddes för att vara du :) Och att vara du är det som du är bäst på !