Jag har inte skrivit något om detta för det har gjort ont att bara tänka på det. Men jag tycker att jag borde skriva det för det är min farmor och bloggen handlar delvis om mitt liv. Min farmor har dött, hon som var en fantastisk människa, rättelse hon är en fantastisk människa. Jag älskar dig farmor, och det har jag alltid gjort ochkommer alltid att göra. Här är en text om henne ifrån expressen.

Maria Ståhlnacke arbetade som journalist i nästan hela sitt liv, men började som narkotikakurator på fängelset Långholmen, där hon slogs för att fångarna skulle få ett drägligt liv. Hon bjöd in politiker och beslutsfattare för att de skulle få veta mer om fångarnas tillvaro, och hon startade KRUM, Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering.
- Hon var mycket aktiv, gick med hela sitt hjärta och all sin kraft in i alla sina olika projekt. De var många, säger Bo. Tomrummet efter henne blir gigantiskt.
"Det är så smärtsamt"

 

Bo är fortfarande tagen och vet att det kommer att ta lång tid att hämta sig.
- Det är så smärtsamt, men sorgen måste få ta tid.
Han blev förälskad i Maria på 1970-talet, tyckte hon var enormt vacker, de var kollegor. De blev mer och mer vänner och kände att de var själsfränder.
De gifte sig 1981. Den tionde juli skulle de ha firat sin 29:e bröllopsdag. År som de levt tätt, tätt tillsammans. Delat arbete och vardag, glädje, sorg, motstånd och bekymmer.
- Vi kunde prata om allt. Timmar och dygn i sträck. När jag sa något hade Maria alltid invändningar - det var jobbigt, men otroligt givande.
Upptäckte matintresset

Så bestämde de sig för att göra något nytt, sålde sina ägodelar, sa upp sig från sina jobb och åkte till Spanien för göra kommersiell radio.
Bosse upptäckte sitt matintresse och Spanientiden blev en tid då de både hade en restaurang, 12 anställda och mitt i restaurangen - en radiostudio.
- Det vi gjorde var nytt och spännande, säger han.
De återvände efter tio år till Sverige och började båda på SVT.
Hjälpt de svaga

Bosse med sina matprogram och Maria fortsatte sina granskande reportage, hon gjorde magasin och vek inte en tum från de svagas sida. Blev en trendsättare och fick pris för sitt journalistiska engagemang. Otaliga är dem hon har hjälpt genom sina artiklar och sina reportage.
- Hon kunde ha fortsatt hur länge som helst, hennes idéer tog aldrig slut, säger Bo.
Men sjukdomen, cancer, tvingade henne att slå av på takten. Hon besegrade den tre gånger, men för ett och ett halvt år sedan tog den tag i hennes lungor - och hon hade inte en chans.
- Hon dog alldeles för ung, säger Bo med förtvivlan.
"Finns alltid kvar"

Nu när det hade börjat gå så bra för honom och hans böcker skulle de slå av på takten båda och leva ett långt härligt liv tillsammans.
Men det blev inte så.
I torsdags dog Maria 71 år gammal.
- Den vackraste sommardagen lämnade hon oss, säger Bo, men hos mig finns hon alltid kvar.