Jag saknar verkligen allt & alla ifrån Fenix Park. Det är ett fantastiskt ridläger som man inte vill åka hem ifrån, aldrig helst. Dessutom så älskade jag min söta Far Away & Skrållan. Ni var helt fantastiska och som ni kämpade för att göra mig nöjd, men Skrållan kanske var lite mot mina förslag att hoppa över hindret. Men hon hoppade tillslut. Och jag blev mest tårögd av Far aways undrande blick när jag kramade om henne och grät, och hur jag kände att något tog emot när jag skulle gå. Det var lilla Far Away som hade bitit tag i min tröja. Hon är finast.